Igår var vi uppe i ottan och fixade hästarna. Sedan tog vi med oss lille Xant till en inoff.utställning i Trolleholms ridhus. Det var som att ta ett skutt 10 år bakåt i tiden då jag sysslade med hund mest hela tiden. Samma människor med samma ras men nya hundar. Precis som förr! Lille Xant var superduktig och uppförde sej väldigt bra hela tiden. En del är inte kloka och ska hela tiden stöka upp sina hundar med kamplekar och ryck i kopplet. I stället för att ge deras redan stressade hundar en chans att koppla av och ta in miljön! Herregud! Zant var nog den enda schäfern som satt stilla mestadels och tittade nyfiket på alla andra. I ringen uppförde han sej oxå utmärkt och travade som en championhund! Resultat: BIR-valp med fina omdöme och vidare till gruppen där han slutade tvåa! Hurra! Domaren berömde speciellt hans rörelser och temperament.

Glada i hågen åkte vi hemåt och stannade på Lönnstorp och tog med oss Malibu hem. Han är nu fullfjädrad ridhäst och Lina har verkligen varit superduktig! Han rids nu stadigt i alla gångarter och hon har även ridit ut honom själv! Duktiga Lina! Malibu klev rakt upp på trailern och klev lika snällt ut här hemma. Han verkade nöjd och glad att vara tillbaka och jag är så glad att ha honom här igen. Kan knappt vänta tills jag får komma upp på hans rygg!

På sena eftermiddagen bestämde vi oss för att fixa igång traktorn som Mats kört tom och därför behövde systemet luftas, diesel fyllas på och batteriet laddas. Allt fixades och traktorn var strax igång. Precis hade Mats hämtat den första hösilagebalen när trallan bara tvärdog mitt framför stostallets dörrar. Sedan ägnade vi 3 timmar av lördagskvällen att försöka få igån skiten igen, men ICKE! Mats svor och kastade saker och jag var helt uppgiven. Fy fan vad störigt! Har knappt sovit på hela natten för jag är så förbannad!

Började alltså söndagen med att släpa ut några 100 kg hö till hela gänget som nu är styva 13 hästar... Det blir lite hö. Suck.

Idag sken solen från en blå himmel och snön fullkomligt forsade iväg! Hela vår infartsväg är nu blottad och men ser grästuvor lite här och där. UNDERBART! Eftersom traktorn dock ännu inte är behjälplig ägnar jag väldigt mycket tid och kraft att släpa på hö. Är helt slut i armar och ben efter att har burit iväg sisådär 150 kg hö idag. I övrigt idag så kom jag äntligen iväg med cabbe-transporten och fick den utbytt och den nya levererad till våra glada grannar. Vi är nog varmt välkomna att låna transport av dem igen om vi alltid lämnar tillbaka en sprillans ny!

I sadelhistorien kan jag meddela att advokat nu är inkopplad för att hjälpa mej att få tillbaka mina pengar för Rööslin. Rapport kommer!

Fick dessa bilder av Annica Anderberg. De föreställer hennes Zeus, som är en 5-årig hispano-arab e. Zagal XI. Visst är han läcker!

Har jag dansat hela dagen. För idag har det regnat. Hurra! Snön och istapparna har smält från taken så att det forsade från stuprännor och tak. Aldrig har jag väl varit så lycklig över den skånska dimman och slasket! Jag har sett grus på  gårdsplanen! Jippie!

Sedan blev jag väldigt optimistisk med att flytta runt på transporter på gården och trodde jag kunde komma iväg med cabriolet-transporten till verkstaden. Och körde fast på gården! Stod där som ett fån och kom varken fram eller tillbaka. Kopplade loss trailern och tänkte att jag kunde ju iallafall köra lite ärenden, men satt lika fast utan trailer. Pinsamt! Nu hoppas jag att det smält loss mej imorgon annars får jag skotta. Mats har dragit fram trailern med sin bil iallafall så den är på rätt köl.

3-åringarn fick vara inne idag pysslade om alla noga. De är så trevliga allihop! Hero kommer att göra någon riktigt glad. Jag är tveksam om jag vill sälja honom nu, oinriden eller om jag ska lämna iväg honom för det och sedan utbilda honom ett tag och sälja honom klappad och klar. Han verkar så otroligt trevlig och av dem av Zagals avkommor jag tidigare jobbat med så är de outstanding i ridbarhet och samarbetsvilja, så det känns lite trist att inte få möjligheten själv. Men samtidigt så måste jag sälja några. Suck. Vilket angenämt bekymmer!

Stona är tjocka och runda och har nu mindre än två månader kvar till fölning. De fick sina sista abortvirusvaccinationer i början av veckan, så nu kan man bara hålla tummarna. Usch, jag är ändå skitnervös och varje morgon eller kväll så förväntar jag mej nästan att någon av dem kastat. Verkar ju aldrig ta slut på elände här ju.

Sätter in några bilder på en sötnos från min senaste Spanienresa.

Idag var iallafall en solig och fin dag. Men fortsatt kallt som fan. Den vita jävla skiten ligger som betong över allt. (läs Gabbis kommentar i föregående inlägg. Jag skrattade så jag grät och kände så väl igen mej. Hoppas bara jag inte slutar med spännbälte och små piller innan skiten smälter...)

Har haft min pappa här idag oxå och han har installerat ett brandlar i stallet som ringer till min mobil. Känns bra. Ingen garanti, men om det börjar brinna kanske man har en liten chans att hinna får ut hästarna.

Ann har varit här och vi har spånat lite över en eventuell ny häst åt henne. Får se vart det slutar. Körde fast med 4-hjulingen idag igen, men behövde "bara" putta den 30 meter i snön innan jag fick loss den igen och kunde få ut höet. Nu har jag dock hittat en runda där jag inte kör fast: In i stostallet och lasta hö längst bort (får bära 25 m genom snön för hand) köra tillbaka genom stostallet, över gården, genom logen, runt på baksidan och kommer sedan ut till 3-åringarn. Tillbaka och in till 2-åringarna, ut på andra sidan och tillbaka till stostallet. Enkelt eller hur!

Tog dessa bilder på Zancado idag.

Idag var det bara att hugga i och ge sej ut i stallet igen. Kroppen tyckte väl inte att det var en höjdaridé, men måste man så måste man. Min snälla pappa kom hit och hjälpte mej med stallarbetet. Sparade mej både hårt sl it och gav mej lite tid att vila på eftermiddagen. Så kopplade han även in min efterlängtade varmvattenberedare i labbet. Hurra!

Nu har vi så mycket snö att man inte kan ta sej fram med traktorn! Den fastnar genast och vi har fått skotta fram den flera gånger. Att ta sej ut på fältet där hösilaget ligger är stört omöjligt, så nu kör jag hö för hand, igen... I morse fastnade jag med 4-hjulingen oxå som var fullastad med hö. Blev så förbannad att jag storbölade! Snoret sprutade och tårarna med! Till slut kom höet iallafall ut i hagarna och hästarna blev glada. Jävla snö! Jag HATAR den!

Tempo längtar oxå efter sommaren...

Som om inte helgens tragedi var tillräckligt blev jag magsjuk i söndags kväll och har legat som en disktrasa desan dess. Idag kan jag iallafall stå upprätt och ska försöka sköta hästarna i omgångar mellan sängläge. Har just avklarat omgång 1: fodring, utsläpp, hö.

De nya pojkarna har funnit sej väl tillrätta och verkar var nöjda med sina nya vänner. Hero är bara den snällaste som finns! Jag gillar honom skarpt. Eller, jag gillar ju alla skarpt! Herregud, nu har vi 8 hingstar! Lite väl många kanske...

I övrigt har vi fått ännu mera snö och man börjar så smått resignera inför denna förbaskade vinter. NÄR KOMMER VÅREN? Skulle ju vara igång med ridningen för länge, länge sedan. Men det verkar ju mörkt.

Piggar upp med bilder från senaste Spanien-resan.

Ja, vid det här laget är vi vana vid tragedier. Jag orkar inte ta till mej verkligheten utan väljer att stoppa huvudet i sanden, låtsas att inget hemskt har hänt och hitta på något nytt roligt. Givetvis funkar detta mycket dåligt för verkligheten kommer alltid fatt mej igen när man får en lugn stund. Så igår förmiddag, när Tango var borta, började vi snart leta efter en ny valp. Helst ville vi ju ha en Nordblicks-valp, men tyvärr finns inga sådana i sikte och vi vill ju ha vår valp NU! Vi har vant oss vid att ha valp i huset och vill ha det så nu. Dessutom har Mats bäste vän en kullbror till Tango, och Mats och Mattias skulle givetvis ha mycket skoj tillsammans.

Vad Tango dog av är ännu inte helt klarlagt. Vi väntar på obduktionsresultatet. Han var mycket dålig av kräkningar & diarre. Efter första buköppningen blev han aldrig helt normal utan var desorienterad, vandrade i cirklar och skrek högt om man försökte ta i honom. Han blev öppnad igen i fredags och då hade han en tarminvagination på 40 cm (tarmen träs upp på sej själv) och hade fruktansvärt ont. Operationen gick bra, men trots morfin och dropp med smärtstillande medel var han mycket dålig och krampade flera gånger. Vi beslöt på veterinärens inrådan att inte fortsätta... Vi är så ledsna och saknar honom så.

Vi försöker nu glädja oss åt och lära känna Incidents Xant, en 16 veckor gammal schäferkille som flyttat hit igår kväll. En normalpälsad jättesöt valp! Det ska nog bli bra.

 ,

Tack alla söta ni som hälsar och skriver så snällt! Som vanligt så värmer det...

Matango är död. Han blev sämre och sämre. Blev buköppnad igen, fick kramper, hade ofantliga smärtor och idag fick vi ta det tunga beslutet att avliva honom. Det är så tungt, så tungt. Endast 14 veckor gammal fick han bli vi hann precis lära känna honom och ta honom till oss, så slits han ifrån oss igen. Känns otroligt tråkigt.