Nu är det verkligen fölningstider och varje vecka får jag rapporter om nya avkommor som tittat ut. Alltid lika kul och spännande att se vad det blir. Mest av allt önskar man bara levande och friska föl, men visst är det kul med fina och annorlunda förgade eller tecknade avkommor. Återigen vill jag påminna er som fick föl förra året eller kanske ännu tidigare, att kanske skicka några nya bilder på era telingar nu när de växt till sej och snart har sommarpälsen.

Något nytt som gäller är oxå att det numera åligger stoägarna att rapportera resultat av betäckning till SH. Glöm inte att rapportera. Läs mera om dett här: http://www.svehast.se/allm/Info_rapportering_stoagare.pdf

Här hemma tror jag att jag äntligen kan andas ut lite grand. Alla fölen verkar på bra och alla andra hästarna med för den delen. Vågar knappt säga det, men det verkar ju kvitta så jag håller tummarna att det fortsätter vara lugnt ett tag nu framöver.

Betäckningssäsongen börjar oxå i veckan och årets första ston har kommit. I torsdags kom vackra Yedra från Stockholm och idag multichampion Nefertite. De ska båda betäckas med Tanteo och det känns underbart med så fina ston till honom. I år ska vi själva betäcka Alhaja & Ellen med Teo och Clasica får stå över ett år. Med tanke på hur mycket hästar som finns till salu och hur många fjolårsföl som inte är sålda, så räknar vi med en mycket lugn betäckningssäsong i år. Vi har ju fullt upp iallafall som väl är med saluhästar och träningshästar.

I veckan ska det bli varmt och soligt och det är så efterlängtat. Vi ligger i hårdträning inför utställningen i Åstorp om en vecka och det är så spännande. Jag är redan nervös...

Läs mer om evenemanget på www.swedisheventpre.se och kom gärna och titta.

Ja det har varit ytterligare några intensiva dygn här på gården... I Måndags hämtade jag ju hem "Glassen" och i tisdags vid lunchtid hade hon accepterat lilla Yolista som sin egen fullt och fast. Det var så rörande. Jag & Klara grät...

Men inte får man vara lyckling någon längre stund, för samtidigt som kärlek uppstod mellan Galssen & Yolista, så var veterinären på väg hit för att hjälpa mej med Valencia, som blivit hastigt sjuk. På måndagskvällen var hon lite hastig i sin andning och hade lite feber. Bestämde mej dock att hon kunde klara sej till tisdagen. Så kom min galma kolega från Djursjukhuset, Jacob Herslow. En mycket sympatisk och skicklig veterinär. Han arbetar numera på distriketet i Flyinge. Vi jobbade i team som vi brukade göra på nätterna på djursjukhuset och Valencia fick kanyl och dropp och mediciner iv och po... Det har varit några väldigt oroliga dagar och nätter för Valencias skull och givetvis har man varit superorolig att det skulle var tex Rota-virus och att alla fölen skulle drabbas... Men som väl var var proven negativa och det vi tror är att hon fått en bakterieinfektion via naveln. Idag är hon dock helt pigg, glad i magen och pigg i blicken. Liiiite förhöjd andningsfrekvens i morse, men i kväll kändes den normal och jag börjar slappna av lite grand iallafall...

I övrigt har det kommit hit en ny saluhäst, Franqueza. Ett 8-årigt PRE sto med trevliga rörelser och som är mycket riden. Jag och Klara har slitit som djur hela veckan och ridit 4 hästar var och skött sjuka föl och nya mammor och pysslat med utevistelse för de små och extra matning till Yolista mm, mm.

I morgon åker Mats & jag iväg på hotellövernattning och ska vila, sova länge och äta ute. Det ska bli underbart att komma hemifrån en enda natt... Duktiga Klara roddar här hemma och vi är bara ett par timmar bort om något strular. Låt oss hoppas att så inte blir fallet.

Här är en liten filmsnutt på Glassen och Yolista numera kallas Strösslet. Ett underbart par...

Det gick inte med Gittan. I söndags tyckte jag att hon mådde liiite bättre och hoppades. I måndags var det svårt att få upp henne när hon väl lagt sej och under dagen blev hon snabbt sämre. Igår kväll tog vi beslutet att ta bort henne. Hon var så dolig och bara låg och stönade. Jag ringde min, numera gode vän Lars, på Trotjänaravlivningen. Samtidigt fick vi ett samtal från en tjej som hade ett islands-sto med föl vid sidan som skulle vänjas av. Mats åkte och hämtade Islandshästen och jag & Klara fick stanna hemma och ta emot Lars och ta faväl av Gittan... Allt gick bra och fölis lyfte inte en blick ens när mamma försvann. Det märktes att hon inte alls knutit ann till sin sjuka mamma. Tragiskt...

 Farväl Gaditana... Tack för tio fina år och många vackra föl    

Mats kom tillbaka till med islandshästen. Tyvärr så lyckades vi inte med henne och hon var riktigt grinig och arg mot fölis. Natten tillbringade Klara & jag i boxen tillsammans med Yolista. Vi turades om att mata henne en gång i timmen och den lilla puttade på oss varje timme. Framåt morgonen var hon riktigt kaxig och sparkade på oss med frambenen om det inte gick fort nog att hämta maten. Skrutt-Fia :) Idag ringde en annan tjej som hade ett  fullblodssto som förlorade sitt föl igår. Vi bestämde att jag skulle hämta henne så efter lunch åkte jag och
lämnade hem ett lyckligt islandssto och körde sedan till Genarp och hämtade hem "Glassen" som det fina lilla fullblodsstoet kallas. Ikväll har hon tillåtit Yolista att dia två gånger. Första gången bremsade vi henne, men nyss
så räckte det att jag höll henne kort i grimman. Detta SKA fungera så vi ska ha massvis med tålamod och ta väldigt god tid på oss att väcka modersinstinkten hos Glassen för vår lilla Yolista.

Andra saker som jag inte hunnit rapportera om här när det varit så dramatiskt med Gittan och fölis är bla annat att Tunate kastrerades i torsdags och numera alltså är valack. Det är otroligt, men jag har aldrig varit med om en så snabb förändning. Tunante var en väldigt snäll och söt hingst, men nu när våren kom så blev han irriterande nafsig och var lite väl gapig av sej, även om han höll sej på mattan. Sedan han kom hem i fredags har han inte sagt ett pip,
och han har oxå slutat att nafsa. Helt. Otroligt... Altanero är på inridning på Lönnstorp och i fredags satt Lina på honom för första gången och han är bara sååå duktig. Härligt. På torsdag kommer säsongens första betäckningssto och på söndag kommer ytterligare ett. Vi börjar vår säsong på onsdag om en vecka eller tidigare om det nu visar sej att någon av dessa damer är i brunst innan dess. Våra andra tre föl Unico, Valencia & Xprí växer så det knakar och de är alla ute tillsammans med sina mammor hela dagarna om vädret tillåter. De har börjat intressera sej för varandra och det är så underbart att se dem busa, sova och äta i vårgräset.

Detta är livet på ett stuteri. Sorg och glädje om vart annat. Som väl är mest gjädje...

Gårdagen var en pärs och natten fortsatte på samma tema. Gittan låg och låg och låg och vägrade resa sej. Hon var uppe på kvällen vid 20-tiden men lade sej ner igen efter en knapp timme. Duktiga sötaste lilla Yolista lärde sej dock att dia från sin liggande mamma. Förs mjölkade jag ur och gav henne med flaska. Sedan styrde jag ner flaskan mot juvret och på en gång snappade hon upp hur hon skulle hitta ner i stället för upp. Det var ju underbart, för det innebar att jag inte skulle behöva gå upp varje timme för att mjölka ur och mata fölis. Hon klarade det själv så LÄNGE Gittan bara låg på sidan. För fångens skull är det bara bra att hon ligger, men hon kan ju inte ligga hela tiden för resten av hennes kropp mår inte så strålande av det. Så efter att ha tittat på mor 6 dotter halva natten och konstaterat att Gittan låg och Yolista diade sin liggande mamma, så var det dags att få upP Gittan i halvtid. 02.30 ut i stallet alltså och kämpade med Gittan. Denna gången var det inte så enkelt att ta ut fölet i stallgången bara, det hade Gittan redan räknat ut att det inte var på riktigt. Så det fick tyvärr bli lite hot med en sopkvast för att få upp henne, men till slut gick det. Lycklia Yolista fick sej en rejäl måltid och även Gittan fick äta och dricka och bajsa.

04.30 låg hon ner igen dock. I morse fick jag upp henne efter kvasthot igen, men denna gången gick det enklare för henne att komma upp, och efter det har hon stått på benen hela dagen. Gittan verkar piggare, fölis är glad och jag håller andan och tummarna för att det ska gå vägen...

Så här såg de ut i morse innan jag fick upp Gittan. Yolista kom på att man kunde dia mamma både stående och liggande. Sött eller hur, men jag föredrar båda två på benen...

Efter ett antal vaknätter så fölade så Gittan äntligen i morse vid 7.45 Som väl var så var jag på plats även denna gång för det blev som väntat en dramatisk förlossning med placentavlossning vilket innebär att fölet kommer ut inuti både fosterhinnor och moderkaka. Om kan inte får ut fölet illa kvickt så dör det av syrebrist eftersom placentan inte kan syreförse fölet när den väl lossat. Gittan var värksvag och låg mest och flåsade men jag fick snabbt hål på allt, fick tag i fölets ben och kunde dra ut den lilla. När fölis kom ut med bröstkorgen var den blå i slemhinnorna men med lite hjälp kom den snabbt igång att andas och hämtade sej mirakulöst. Puhh...............

Fölungen var pigg som en mört om än liten, mager och skrynklig. Även Gittan kom på benen efter en timma drygt och lillan kunde få sin första måltid. Allt gick strålande fram till lunch, då lade sej Gittan ner och sen ville hon INTE gå upp. Helt slut och ont i tassarna givetvis. Trost flera försök att få upp henne gick det inte... Jag fick mjölka henne liggande hela eftermiddagen och kvällen för att nappa den lilla som var hungrig som en varg. Veterinär kom ut vid I7-tiden och behandlade henne. Men nu vid I9.30 var hon fortfarande inte uppe... Då bestämde jag mej för att ta ut fölet ur boxen. Sagt och gjort, ut med lillan i stallgången. Genast blir det ett jäkla liv på alla andra hästarna som ju är väldigt nyfikna på denna nya lilla krabat. Det gjorde susen för upp kom Gittan och äntligen kunde lillan få dia på riktigt igen :)

Gittan får gärna lägga sej och vila igen, vilket ju är bra för hennes fång, att hon får avlasta sina stackars hovar. Men nu vet jag ilallafall hur jag får uoo henne om hon strejkar.

Den lilla är en brun tjej e. Tendencioso. Hon ska heta något på Y och nu står valen mellan Yasmin, Yolista eller Yakarta. Får fundera lite mer på det... Nu blir det att fortsatt vaka så att Gittan inte lägger sej inatt och lillan inte får dia. Ingen rast ingen ro. Men om allt går bra så är det såååååå värt all sömnbrist.

Gaditana XXVIII, vårt vackra sto som vi haft sedan 2003... Läs på hennes länk här:

http://www.pepinopre.com/alias/gaditana.html

Puh ännu inget föl i Gittans box... Det är så tröttsamt för både henne och mej. Nu även för Klara som har fått hjälpa mej att vaka de sista två nätterna. Vi delar halva natten var och det är väldigt skönt att få sova ostört några timmar varje natt iallafall. Jag har nog inte berättat det innan, men det är tyvärr så att vår fina Gaditana lider av hemsk fång sedan några veckor tillbaka. Det är så oerhört tråkigt och hon är ganska dålig. Jag sätter mitt hopp till att hon kommer att må bättre så snart fölet kommer ut och hon blir lättare, men som det är nu mår hon inte bra. Hon har hela tiden stått på smärtlindring, vilket troligtvis inte är så jättebra för fölet, men Gittans lidande måste komma först, så man får välja mellan pest eller kolera... Alla typer av NSAID-preparat kan dessutom dra ut på eller försena försossningsarbetet och just nu verkar det göra just det. Inget kul alls, men man kan ingenting göra mer än att vänta och vänta och ta väldigt väl hand om sin stackars väntante märr.

Anledningen till att Gittan fick fång är ju givetvis övervikt och för stort foderintag. Jag blev hemmablind helt enkelt. Vi har haft Gittan sedan 2003 och hon har varit dräktig och fått föl varje år sedan dess. Men så 20I0 så föddes Optima med ett fel-läge och kvarbliven efterbörd på det gjorde att Gittan inte var helt fit för att betäckas om det året och hon fick hoppa över det året. Så förra sommaren gick hon utan föl vid sidan och hela denna vintern har hon ätit, och ätit och ätit. Jag hoppades hela tiden att fölet i hennes mage skulle ta ut sin rätt, men det räckte tyvärr inte... Alhaja & Clasica har ju gått på samma lösdrift och klarat det fint, men Gittan är en mat-maskin. Min idiot som inte satte på storbals-hönätet som jag hade liggandes i stallet.... NU är hönätet på och det går åt ungefär hälften mängd hösilage mot innan. Alhaja & Clasica är perfekta i hullet och stackars Gittan står fortfarande på mjuk bädd i en box och har ont i tassarna... Vi får se hur detta ska sluta, men jag är tyvärr ganska orolig för hur detta ska sluta...

Idag vill jag skicka en kram till Therese som förlorar sin vackra Jubileo i cancer. Tänker på henne...   

Avslutar med lite fina bilder från igår för att muntra upp detta dystra inlägg. Danza & Brentina är glada i vårvädert :)

Han är stor och vacker och alldeles, alldeles ljuvlig... Jag är helt förälskad i honom. Han gnäggar så fort jag kommer in i boxen och han pussas i hela ansiktet och är inte det minsta misstänksam eller blyg. Det föll på hans lott att döpas till något på X. Inte det lättaste, men valet föll på Xpri, och ju mer jag smakar på namnet ju mera nöjd är jag. Jättefint :)

I år ska Clasica inte betäckas utan få vila ett år. Egentligen behöver man inte vila sina avelsston, utan naturen justerar det själv genom att stoet antingen blir dräktigt (under normala förhållanden) eller inte. Men Classan har fått fem föl och är blott 8 år själv, så det känns som om hon gjort ett bra bidrag och kan få stå över ett år. Hon har givetvis blivit stor och búken och kan gott smärta upp sej lite grand.

Men här är iallafal XPRI P

Gittan kniper dock och jag lider av akut sömnbrist. Var vaken i princip hela natten och kl 03 var jag bara tvungen att gå ut och kontrollera att det inte var ett felläge som gjorde att inget föl kom ut. Hon visade så tydliga tecken på att vilja föla och för två år sedan kom Optima med bakåtslaget framben. Då jag snabbt misstänkte att något var galet, innan Gittan börjat krysta kunde jag otroligt nog rätta detta, annars väldigt svåra, felläge och Optima kom till världen pigg och rask. Inatt fanns dock inget föl på väg ut varken på rätt eller fel köl, utan jag fick snällt gå och lägga mej igen och fortsätta glo på monitorn...

Nu är det kväll igen och fortfarande inget föl, men jag hoppas verkligen att det kommer inatt. Jag behöver en hel natt ostörd sömn känner jag. Min envisa förkylning/halsinfektion hänger kvar och gör att man känner sej extra slö klart. Hostar och snorar men har sluppit feber, vilket jag är tacksam för. Håll tummarna för Gittan i natt så hör jag av mej och rapporterar.

Inte blev det mycket sömn i natt heller. Redan i går eftermiddag såg jag att det var dags för Classan att föla. Hon har för vana att föla dagtid eller iallafall tidig kväll, men icke sa nicke denna gången. Jag glodde på märren hela eftermiddagen och kvällen. Gick i säng och ställde klockan på 30 minuter i taget. Kl 03 var det äntligen dags och jag fick hjälpa till en hel del, för det var ett GIGANTISKT föl som ville komma till världen. Vi kämpade Classan, fölis och jag och till slut gick allt väl. Efteråt var både mor och son ganska slutkörda och den lille var inte helt pigg på att kliva upp. Jag stannad dock så jag såg att han kom upp på fötterna första gången. Sedan lade jag mej och sov ett par timmar. Jag har av erfarenhet konstaterat att för att få fölen att dia, så är det absolut bästa sättet att lämna dem ifred. Det fungerade utmärkt även i natt, även om jag trodde att han var död när jag först slog upp ögonen igen kl 06.30 Det såg ut som om Clasica låg på honom och han såg livlös ut. Jag rusade ut som en tok men som väl var, var det en synvilla i kameran och allt var fint. Den lille studsade upp och visade att han lärt sej äta. Lille och lille, han går mej en bra bit över midjan och är det största föl vi någonsin fått. Han heter Xpri P, och är bedårande vacker och underbart tillgänglig. Bilder kommer imorgon för idag har de varit trötta så det har inte varit läge att ta ut familjen ur boxen.

Tre av fyra föl är alltså födda och jag sitter just nu och vaktar över Gittan som står med mjölkdroppande juver och oroligt beteende i boxen. det ser ut som om det inte blir mycket sömn i natt heller, men sedan är det iallafall slut för i år. Underbart, men ganska tufft oxå. Jag återkommer och rapporterar om nattens händelser.

Idag har det förutom glädje över Xpri, varit en sorgens dag. Suplemento, knappa 2 år gammal som ägs av mej och min bästa vän Linda tillsammans, har idag fått sluta sina dagar. Han hade en nervskada i ryggen som gjorde honom instabil och vinglig. Vi konstaterade detta redan förra sommaren, men i samråd med veterinär bestämdes det att han skulle få lite tid på sej och se vilket håll det gick på. Tyvärr gick det på fel håll och idag var vi på djursjukhuset med honom. Det tog inte lång tid för veterinären att konstatera det jag & Linda redan misstänkte. Vi lämnade kvar "Mento" och han springer nu på de evigt gröna ängarna....