Sa Galope i morse när han ääääntligen fick komma loss och springa fritt på ridbanan. Första gången på dryga fyra veckor. Han har varit otroligt tålmodig och häpnadsväckande snäll. Icke ett ljud från honom på hela tiden utan han har snällt funnit sej att stå i sin mörka box, dag ut och dag in. Nu är ju ögonkatatern borta och inget kan fastna eller gå sönder om han rullar sej eller så. Endast några timmar / dag och med skuggande flughuva på, men ändå! Jag gillar verkligen honom och hans temperament. Ser fram emot att jobba med honom när han blivit lite mera färdig i sin stora kropp. Han är nu som en 13-årig kille i målbrottet och helt plötsligt storlek 45 i skor!

Mitt i en regnstorm kom Ann på besök för att se mej rida hennes fina Varonil. Vi fick fika först för att slippa bli genomblöta. Snart drog ovädret förbi och jag kunde ge mej ut på ridbanan. Härligt nog visade sej Varonil från sin bästa sida och Ann fick se så fint han går. Han ska stanna en vecka till och så kommer Ann med ridbyxor på och rider honom. Så beslutar vi då om han ska hem eller om han ska stanna en vecka till.

Glädjande nog är Indi nu helt ohalt och jag tänkte rida honom senas på måndag. Blir nog svårt att skritta och trava försiktigt dock. Hmmm. Får kanske göra som en gång när Zagal beordrats skrittpromenader. 1 ml sedivet och därefter en lagom trött skrittandes häst...

Bildbom på en lycklig Galope! Kolla himlen så förstår ni regnovädret som kom något senare...