Jösses vad dagarna sprang iväg nu då. SÅ dålig brukar jag ju inte vara på att blogga... För att uppdatera om vad som hänt här så kan jag börja med att säga, fortfarande inget föl. Jag tror hon spricker snart men jag har talat allvar med henne och sagt att hon MÅSTE föla inom tre veckor för sen åker jag bort en vecka. Vet inte om jag berättat men 3-I0 mars åker jag och en vännina till Hippikos, Portugal för en veckas ridsemester. Ska bli otroligt kul   ni kan se deras hemsida här: www.hippikos.pt Väldigt fint ställe tydligen. Klara har varit där två gånger och min vän Marie i Norge åker dit flera gånger varje år för att rida deras välutbildade hästar. 

Här hemma har det anlänt ytterligare en träningshäst. Den kom direkt från Spanien i lördags, men är svenskägd sedan ett år eller så av Millhorse. Han är en svart skönhet och idag har jag ridit honom för första gången. 

Rio sköter sej fint och så även de andra hästarna. Har fått en nytändning med Galope när jag läste min blogg för ett år sedan härom dagen. Det visade sej att det då var första gången jag satt på honom och jag har alltså ridit honom i exakt ett år med undantag för några månaders vila totalt. Inte speciellt lång tid egentligen om man betänker vad han kan nu. Min fina ståtliga häst   

Jag har jobbat lite natt och så har vi haft dramatik här hemma igår kväll när Tempo nästan dödade vår fina Knight... Jag vet inte vad som hände för jag var inte med utan vovvarna var ute och kissade när jag & Klara kvällsfodrade. Precis som alltid. Men när jag hörde hemska hundskrik så förstod jag att något hemskt höll på att hända och jag rusade ut. Knight var illa däran och kraftigt chockad och rejält tuggad på. Tempo däremot var det inget större fel på. Lite ytliga bitsår i huvudet, men annars oberörd. Idag fick så Knight tillbringa en stund på operationsbordet på djursjukhuset. Han är nu ihoptråcklad och ligger vid mina fötter. Det blir inget stall för honom nu på ett tag... Tempo har mått prima idag. Han är svullen och ser inte klok ut i huvudet, som en riktig kamphund, men annars pigg och glad som vanligt. Trots att jag avgudar min finaste Tempo, så måste jag ändå säga att denna ras inte är en hund för vilken hundägare som helst. Det är ett stort ansvar att äga en hund med den typ av intsinkter som denna ras besitter... Hädanefter får jag hålla dessa två vovvar under strikt uppsikt när de finns i varandras närhet. Vår fina fina vovvar...

 

Sandra

14 februari 2012 00:00

Hej!

Tycker så himla mycket om att läsa din blogg och följa dina fantastiska hästar. Har tänkt kommentera många gånger, men kommer inte ihåg om jag faktiskt fått tummen ur och gjort det någongång!
Sommaren 2001 var jag i spanien och jobbade med P.R.E hästar, jag red in unghästar och hade viss turridning med turister. Efter det har de spanska hästarna en speciell plats i mitt hjärta :)

Tråkigt med dina hundar, har en staffehane själv och jag håller med i det du skriver, vem som helst ska inte ha denna typ av hundar. Skönt ändå att det gick "bra" med dina även om de blev skadade båda två.

Ha det riktigt bra i allafall, och jag håller tummarna att det blir föl snart :)

http://rigoletto.bloggplasten.se

Sara

14 februari 2012 07:47

Tack för din kommentar Sandra! Ja det är en härlig ras men ett stort ansvar... Vänligen Sara

 

Anouck

14 februari 2012 01:51

Otäckt med hundarna. Vilken tur att det gick bra ! Randu hälsar. Han ligger i "hårdträning" inför hoppsäsongen. Tränarens kommentar ? En söt och ambitiös liten jäkel. Sagt av en skåning.

Sara

14 februari 2012 07:45

Vad roligt med Randu! Passande beskrivning . KrambSara

 

Tina

14 februari 2012 08:12

underbara hundar tycker jag men allt för många ägare som står chockade när det smäller. det är verkligen en hund med kraft.

 

Lotta

14 februari 2012 09:56

Hej Sara.
Jag hänger med dig till Portugal. Så underbart.

 

Natalie

14 februari 2012 10:49

Jag håller med dig till fullo om att alla hundraser inte passar för gemene man och tycker det är lite skönt att se dig skriva det i och med att dina hundar alltid verkar så välartade och "snälla".

Hundar med mycket i sig fungerar inte var som helst per automatik, det ligger en hel del jobb bakom att kunna ha dem springande fritt på gården ex. Därför har jag så svårt med folk som hävdar att en rottis/amstaff etc inte är farligare än en pudel för faktum är att när det väl smäller med en pudel är det en helt annan sak än med ex en amstaff!


Min ena rottis är världens goaste mot folk. Men han har mått dåligt i perioder och då förvandlas han till hunden från helvetet. Fortfarande snäll mot folk men min andra hund försöker han ha ihjäl. Det första tecknet på att han har ont är att han flyger på stackars Calle som mest försöker undvika honom. Det sker helt oprovocerat och mycket våldsamt. I de lägena har han inte visat hälta, slöhet osv alls utan blir bara förbannad på en gång. Då gäller det att snabbt läsa av sin hund för att hinna stoppa i tid och att kunna sära på två 50 kilos klumpar om man inte är med i svängarna...

Hundslagsmål är väldigt påfrestande, jag hoppas dina grabbar kommer överens igen.

http://colina.bloggplatsen.se

 

Stina

14 februari 2012 21:34

Tråkigt med hundarna. Det är sånt som händer när man har fler tyvärr, men det är deras sätt att "prata" till varandra även om det känns väldigt hårt för oss människor.
Hoppas det kommer bilder på den svarta skönheten!

 

Gabbi

15 februari 2012 22:09

Sara, som jag kommenterade på FB har du så rätt, och jag hoppas ni får lugn och ro i hundflocken.

Natalie, intressant, jag har undrat både en och två gånger om dina 2 stora killar kan hålla sams jämt och just det du beskriver har även jag upplevt, med mina 2 tidigare hanhundar.
Den ena fick plötsligt väldigt dåligt tålamod, och flög på den andra över till synes småsaker. Jag misstänkte att något inte stämde och veterinär kunde konstatera erlichias som vi behandlade och han blev bättre. Men i takt med att han blev äldre tröt också tålamodet oftare och det gällde att vara steget före hela tiden. Jag lämnade de aldrig någonsin ensamma.
Hundslagsmål är obehagligt och med den här typen av hundar vi alla tre har blir effekterna av ett slagsmål förödande.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...

Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...

Igår var det som vanligt dags för Amanda-träning med Hugo, och det är veckans höjdpunkt. Nu när jag sedan några år tillbaka, tränar varje vecka, fattar jag inte hur jag gjorde innan? Eller rättare sagt, det gör jag egentligen visst... Den utveckling ...

Ja det är nya tider här på Pepino, men det har ni ju iofs märkt redan med alla förändringar som skett senaste året. Och de fortsätter... Vi byter namn, Pepino PRE kommer framöver att heta "Pepino dressage & breeding" och det är precis vad det ska han...

Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag...