Så har man varit iväg på två dagars inspirerande input igen. Jag har sagt det innan, och jag fortsätter att säga hur tacksam och glad jag är att jag har min plats hos Julio. Han får mej att bli en bättre och mera medveten ryttare varje gång. Dock är det ju ändå så att ju mer man lär sej, ju mer inser man att man har att lära... Ibland känner jag att herregud, jag kommer aldrig att blir en BRA ryttare! Jag är fortfarande bara på en sådan basic nivå, och jag gör fortfarande stora misstag och glömmer bort  viktiga saker... De sista två dagarna fick mej verkligen att tänka på grunden igen. The lesson of the hand & The lesson of the leg. Det finns inga genvägar eller "quick fix". Men åhhh, vilken belöning när man använder hjärnan igen och kan koppla ihop den med känslan och voilá - hästen svara precis som man hoppats!

Ritmico kom ju till mej i höstas och var en knepig, mycket svår och näst intill oridbar häst. Han var rädd, spänd, misstänksam och saknade totalt bjudning och mod att gå framåt. Han svarade inte på skänklar eller hand utan att blir otroligt spänd och ofta även stressad. Att sitta upp var en utmaning och att sitta av var förenat med livsfara. Han har mycket kvar att lära, men i höstas hade jag aldrig vågat tro att det som fungerar idag, skulle komma så fort. Han har nu varit på clinic igen för Julio och som jag skrev sist var Julio tvungen att fråga mej om det verkligen VAR Ritmico. Han trodde det var en annan häst.

Ritmico lastar sej själv, står lugnt i stallet, man kan fläta, borsta och göra iordning och han är som en ridskolehäst. Jag sitter upp utanför stallet och skrittar ner till ridhuset och in genom porten (som är ganska smal). Jag värmer upp och rider en hel lektion på en häst som svarar på mina hjälper och jobbar målmedvetet framåt. Jag kan göra halt och diskutera med Julio medan hästen står avspänd på långa tyglar och väntar. Jag är så nöjd! Att hästen är precis så bra som jag trodde, gör ju heller inte on. Ritmico är en riktig klass-häst, precis som alla andra Alhajas avkommor. Han har inga begränsningar i sin kapacitet. 

Igår började vi med lite sidvärtsrörelser med lösgörande av bogar i åtanke. Fina Ritmico MD!

 

Ana

23 mars 2014 01:57

Hej Sara, jag skulle gärna vilja veta mer hur du hanterat honom så att han känner sig säker!
Jag har en "ibland" explosiv & som tar till flykt när han blir rädd&spänd. Hur gör du för att träna hästen mer ingående på att den ska bli säkrare på sig själv! Jag är ledare från marken men tyvärr tappat den när jag kommer upp på hans rygg!
Skulle så gärna veta mer hur man kan gå till väga & jobba med en sådan häst. Tacksam för svar :-)

Sara

23 mars 2014 09:49

Hej Ana!
Jag skriver ett blogginlägg om detta!
Mvh Sara

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...

Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...

Igår var det som vanligt dags för Amanda-träning med Hugo, och det är veckans höjdpunkt. Nu när jag sedan några år tillbaka, tränar varje vecka, fattar jag inte hur jag gjorde innan? Eller rättare sagt, det gör jag egentligen visst... Den utveckling ...

Ja det är nya tider här på Pepino, men det har ni ju iofs märkt redan med alla förändringar som skett senaste året. Och de fortsätter... Vi byter namn, Pepino PRE kommer framöver att heta "Pepino dressage & breeding" och det är precis vad det ska han...

Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag...