Jag vill börja med att tacka för alla otroligt uppmuntrande kommentarer, både här och på Facebook, efter mitt senaste inlägg. Jag ser ingen anledning att dölja eller släta över mina upplevelser. Jag är inte sådan som person. Jag har oerhört svårt att ljuga och ännu mer att spela något som jag inte känner. Jag är nog en ganska genomskinlig person helt enkelt! Min rädsla, eller mera rättvist benämnd, skräck, blir svagare för varje dag som går. För varje häst jag rider och för varje stund jag tillbringar i stallet. Den finns där givetvis och det lär den göra länge, kanske alltid, men jag kan nu rida både Hugo, Elegancia och förstås Rio (som jag rider en hel del nu) utan att darra minsta i knäna. Jag har även varit hos Robban och ridit nya saluhästen Historia ett par gånger, utan några som helst problem. Finaste Campero, som är världens snällaste och gulligaste unghäst, känns svårare att klättra upp på. Han är kvick och känslig och väldigt vaken för hur ryttaren beter sej på hans rygg. Jag är osäker på om jag kan förmedla en bra känsla till honom... Vi får se när det känns bättre. Jag har tagit bort honom från salusidan just nu då jag inte kan visa honom!   Inte bra för affärerna... Historia är inte mera riden än Campero, men betydligt tryggare. Ganska intressant ändå hur mycket man överför på hästarna. Jag har alltid kännt att jag har så väldigt bra inflytande på hästarna och kan göra den mest nervösa häst ganska lugn, när jag sitter på den. Men nu är det inte lika enkelt längre. Jag hoppas verkligen att det kommer tillbaka till mej...

Hugo är iallafall lugn med mej på ryggen. Han är ganska hingstig nu så här på våren och odräglig att leda till och från hagen. Han ska hoppa och skutta (det får han alltså inte) och jag får säga till honoom varenda gång! Men i hans fall känner jag mej mycket säkrare på hans rygg än bredvid honom. Och där märks detta lika tydligt! Igår var det träning och vi kör programträning ganska intensivt nu. Det går otroligt mycket bättre på träning. Hoppas innerligt att jag är kapabel att genomföra en vettig ritt även på tävling. Har anmält i slutet av maj så hinner slipa lite till innan dess.

Finaste Hugo   

Nästa vecka drar betäckningssäsongen igång iallafall för Teo & Curre. Hugo väntar till 15/5. Har trillat in några bokningar på varje hingst men jag hoppas förstås på många fler! Tänk för 10-15 år sedan var det en helt annan grej detta med betäckningsverksamheten. Mina första hingstar Zagal & Alferez tog emot uppåt 35-40 ston var på en sommar. På naturligt betäckning! Herregud vilket jobb!! Idag får bara de allra mest populära halvblodshingstarna så många ston! Undras om det någonsin kommer att vända? Känns inte så för idag vill de flesta ha en färdig häst och har varken tålamod eller tid att vänta på ett föl. Hästen ska vara färdig och fullärd i all hantering, ridning, osv. Inga olater, inga svårigheter, trafiksäker, uteritter på egen hand (helst första veckan med ny ryttare) ingen sjukdomshistorik, lagom pigg men inte för pigg, lydig och allert men inte för känslig. Puh det är inte lätt att vara häst idag! Eller försäljare av hästar för den delen...

Nåja, här kommer lite bilder på Historia, som är inriden i februari. Hon är inget av de ovan nämnda sakerna (nästan) men i rätt händer kan hon bli! Så om någon ryttare med tålamod och hästvana söker en riktigt trevlig och utvecklingsbar häst så har jag en sådan här!

 

Anna

29 april 2016 18:18

Precis så är det! Stackars dagens hästar :-)

 

Ingela R

1 maj 2016 09:38

Fantastiskt duktigt av dig att du redan i gång med ridningen och suttit upp på så många hästar redan.
Jag har följt din blogg så länge och har en anglo/PRE efter Zagal som jag fött upp och hon föddes 2006.
Jag har både gråtit och skrattat med dig genom din blogg. Värst var det nog när Zagal dog. När jag var nere hos dig och tittade på honom första gången bodde ni där ni hade era växthus. Mats tog ut honom och visade upp en bländande vit dansande Zagal. Jag blev som bedövad av hans utstrålning och skönhet. Till dags dato är han den absolut vackraste häst jag någonsin sett och så fin i psyket och vilken enorm utstrålning. Då tänkte jag att den hingsten ska bli pappa till mitt första föl.
Då var jag påväg att köpa gård och hästar. 2005 var jag nere med mitt angloarabsto som blev betäckt av Zagal.
Jag grät i flera dagar när han dog. När sedan Larrabesua dog i fölningen en månad senare undrade jag hur mycket kan en människa klara av motgångar? Hon var ju också så otroligt vacker. Men du klarade även de motgångarna.
Jag var nere på din hingstvisning när du visade Trazzel första gången och föll för honom också. Tänkte att han skulle få växa till sig några år och sedan tänkte jag betäcka min anglo/PRE med honom. För mig kändes han som en blivande nr 2 efter Zagal.
Men katastrofen slog ju till igen och denna unga vackra hingst, som sopat rent på alla era premieringar i Sverige, Norge och Danmark, fanns inte mer. Mina tårar forsade när jag läste ditt ofattbara blogginlägg den gången. Jag tänkte, hur är det bara möjligt, hur är det möjligt? Stackars, stackars lilla Sara.
Det är nästan omänskligt vilka tragedier du råkade ut för inom bara ett par år.
Du är gjord av ett bra virke för du har rest dig varje gång du blivit slagen till marken. Och du har själv sagt att DET ÄR KÄRLEKEN TILL OCH FRÅN HÄSTARNA SOM FÅTT DIG ATT RESA DIG. Jag är helt övertygad om att det kommer bli så även denna gång. Men det tar kanske lite tid. Du är nästan alltid en positiv och glad person med en stor känsla för ärlighet i din affärsverksamhet och sköter hästarna exemplariskt.
När du kommer över detta bakslag kommer du stå ännu stadigare på jorden och du kommer ha lärt känna dig själv ännu lite mer. Med tanke på vad du gått igenom under alla år så "rider" du nog igenom denna stormen också så småningom.
Vi är nog väldigt många som följer din blogg även om det av någon anledning inte är så många som kommenterar dina inlägg längre.

Jag blev väldigt orolig när det dröjde 2 veckor utan något inlägg och tänkte att nu har det hänt något allvarligt. Sedan gick det ytterligare 1 vecka utan inlägg och då blev jag ännu mer orolig. Det var nog många med mig som kände så. Du påverkar och berikar även våra liv när nu skriver i din blogg. Jag hoppas att du vet och förstår det. Och naturligtvis håller vi alltid tummarna för dig och önskar att livet ska vara bra för dig. Jag gläds med dig i dina medgångar och gråter med dig i dina motgångar och det är det nog många fler som gör.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så har vi varit iväg på några LA, jag & Hugo. Förra helgen red jag hela programmet och kände mej nöjd, men på filmen såg vi ut som om Hugo hade tuggumi under fötterna och jag passiv i sadeln, som vanligt, suck... Jag nöjde mej och plockade inte upp h...

Helgen har gått och så är det måndag igen. I fredags var jag en sväng på HFRK, som arrangerade Nationella dressyrtävlingar i dagarna tre. Pepino Dressage & Breeding sponsrade PSG-klassen på fredagen och då var jag givetvis på plats för att titta och ...

Igår var det som vanligt dags för Amanda-träning med Hugo, och det är veckans höjdpunkt. Nu när jag sedan några år tillbaka, tränar varje vecka, fattar jag inte hur jag gjorde innan? Eller rättare sagt, det gör jag egentligen visst... Den utveckling ...

Ja det är nya tider här på Pepino, men det har ni ju iofs märkt redan med alla förändringar som skett senaste året. Och de fortsätter... Vi byter namn, Pepino PRE kommer framöver att heta "Pepino dressage & breeding" och det är precis vad det ska han...

Idag var det dags för träning med finaste Hugo för Amanda. Sedan jag sist skrev om hu knäckt jag var för att jag är så kass på att rida, så har jag tagit mej själv i kragen. Ja, det finns oändligt många som är sååå mycket duktigare på att rida än jag...