För att fortsätta på ämnet, hur man rider och med vilken utrutstning, så kommer här mina tanka om utrustning. Eftersom jag jobbar med hästar på heltid och spenderar en hel del tid i sadeln, så har jag blivit tvungen att lära mej och intressera mej för att utrustningen.

Vi börjar med sadlar

Ett helt kapitel för sej, och en oerhört viktig detalj! Jag blev verkligen intresserad av sadlar och deras passform när jag hade Tendencioso. Han var en mycket känslig häst med ett mycket svårt sadelläge. Oerhört kort, oerhört bred och lite djup i ryggen. Efter mågna turer blev det en Equipe Oracle utprovad till honom. En sak jag lärt mej är att man INTE kan prova ut en sadel i stallgången. Man måste rida i den... I rätt storlek och allt, för att veta om det är bra. I Teddys fall, och jag är ganska säker på de flesta PRE, så behövde han en sadel med RAK bom, inte svängd, trots att de sistnämna låg som ett smäck i stallgången. Men när han rörde sej och jobbade kom ryggen upp. Med en svängd bom hindrades denna rörelser i ryggen och resultatet blev katastofalt! En dyr och tråkig läxa... En annan dyr läxa var att man inte kunde lita blint på sadelutprovaren. Man måste kunna själv... Idag vet jag lite mera och har lärt mej hur jag kan justera med bra paddar så att mina sadlar ligger bra på flera hästar. Några väldigt viktiga detaljer med en sadel (anser jag, obs, jag är inte någon expert, bara självlärd) är 1. att den ligger i våg (dvs inte faller fram eller bak) 2. inte klämmer över manken och/eller bogbladen (dvs är tillräckligt vid) 3. inte är för lång (trycker på njurar eller länd). 4. Rätt utformad och rätt storlek till ryttaren, så att denne hamnar rätt och i balans för att störa hästen så lite som möjligt. 

Många spanska hästar är mycket känsliga för vikthjälper, varför det är oerhört viktigt att ryttaren sitter så stilla så möjligt och i fullständig balans. Jag väljer därför sadlar med STORA knästöd och hyfsat djup i sätet. Mina favoriter idag är alltså Equipe´s Oracle-sadel som är en lyxig och dyr historia. Lite väl dyr kanske om man bara har en häst... Min favorit nummer två är Spaldings Brittanica. Minst lika bekväm som Equipen, men lite mindre knästöd. Kostar 10.000 mindre än Equipen. Finns ofta begagnade till en väldigt bra peng typ 7-8.000 kr. Jag har även använt Isabell Werths Cair syntet-sadel och gillar den skarpt, men för många PRE är den inte tillräckligt vid, ens i den vidaste modellen, och den är även lite väl lång för många.

Jag & Galope med Teddys Equipe. Han fick sedemera en Spalding spm passade honom bättre.

Min Equipe Oracle med utfylld padd 

Huvudlag & bett

Jag utgår på alla hästar på ett vanligt träns med aachen-nosgrimma med eller utan snokrem. Jag brukar även börja med ett relativt smalt, tredelat bett med fasta ringar. Jag väljer ett tredelat bett för att det bör ligga bättre i hästens mun, och inte vika sej på mitten när man tar ett tygeltag. Jag upplever att hästen svarar bättre på ett tredelat bett än på ett tvådelat, där jag tycker att flera hästar tenderar att bita sej fast i en sida oftare. Men på en lydig, väldriden och fortroendefull häst, känner jag att jag kan rida på vilket som. Mitt mål är alltid att rida på just denna utrustning. Enkel nosgrimma och smalt tredelat bett. Men när man får nya hästar i träning får jag ibland ta andra vägar innan jag kan rida på så som målet är. 

Favoritbett

Jag spänner aldrig nosgrimman särskilt hårt. Som jag lärde mej som barn på ridskolan, med två-tre fingrar mellan.

Teos träns och nosgrimma för närvarande. Han jar varit strulig i munnen så jag har exprimenterat en del. Dock betvivlar jag att det har någon betydlese överhuvudtaget. Jag tror att han strular med munnen för att han varit missnöjd och spänd över lag i ridningen. Det går bättre nu sedan jag backat på kraven och jag ska testa igen med hans vanliga träns och bett. 

Vissa hästar rider jag på kandar. Kandar är alltså ett huvudlag och betsling med en stång och ett mycket smalt bett. I dressyrklasser från MSV och uppåt är kandar obligatoriskt. Detta kan man ju ha åsikter om, men de behöver vi ju inte ta här. Det får man ta med FEI eller Svenska Ridsportförbundet. Jag tycker att kandar är ett väldigt användbart och trevligt. Det är dock inget för nybörjare. Om man ska rida på kandar bör man ha bra balans, så att man aldrig tar hästen i munnen av misstag om man tappar balansen, och man måste veta hur och varför man använder det, då det är en skarp bettsling. Fördelen är att om hästen är välriden och har förtoende för ryttarens händer, så får man en väldigt stadig form och känslig mun. Stången får hästen att söka sej framåt och neråt, och med bridongen kan man ge hästen de signaler man behöver. Jag rider docl aldrig en häst enbart på kandar, utan växlar mellan detta och vanligt tränsbett.

Teddy - som trivdes allra bäst på sitt kandar!